Jag minns min blå Donau

Dima vet inte hur länge han har vandrat. Han vet inte ens hur gammal han är vid det här laget. Allt han vet är att han tagit sig hela vägen från Saratov till Wien. Den långa vägen, via Finland. Och nu är han plötsligt framme, trött och hungrig och alldeles ensam. Det fattades ju bara att polisen skulle dyka upp också. Vad har han gjort för fel? När Beatrix von Bergendorf får se en mager yngling på en parkbänk måste hon genast förbarma sig över honom. Att hennes hushållerska inte är imponerad bryr hon sig inte om. Inte kan hon lämna pojken på gatan! Vad spelar det för roll att han är ryss? Knappt har hon hunnit visa sin skyddsling till gästrummet förrän ryktet går som en löpeld genom Wiens societet. Stackars Trixi, hon har ju redan blivit lurad en gång, av den där spanjoren hon brukade hänga ihop med. Vad är det nu för någon hon tagit sig an? Och går han verkligen att lita på?